Bilminnen

Idag va det ju så soligt så vi drog ut till solklipporna i skärgården. På vägen såg jag den här och började genast tänka på min egen fina bil jag hade en gång.

 

En snabb silverbubbla! 

Skitnöjd va jag och det va jag i ett helt år. Sen insåg jag att jag va tvungen att gå en kurs i kyrkligt orgelspel för att kunna behålla den. När man bromsade var man tvungen att gasa och när man släppte bromsen fick man trampa ner kopplingen och ibland blev det tvärtom samtidigt som det gick i en faslig hastighet.... Vägrade man göra det så fick man motorstopp!!

Ehh, det hade kanske funkat om man endast körde på landsväg, men mitt i stockholm va man tvungen att vara världsmästare i kyrkligt orgelspel för att inte köra ihjäl sig. 

Dessutom gick det asdåligt på vintern. Man fick ha nån som hängde ut genom passagerarrutan och skrapade framrutan både inne o ute samtidigt helatiden, för att inte få känslan av att nån hade bäddat in bilen i ett lakan. Det va fantastiskt ansträngande och även livsfarligt och iskallt! Detta hände en gång på E4;an och jag fick överge bilen på en mack i Norrköping och ta bussen till Stockholm. Sen ringde mackgubben en gång om dagen i en månad och vrålade i luren " Hördödu nue får du komme o ta unna bilen dö, för den ä wedigt ivägen alltså". 

Jag sålde den tillslut till en folkraceförare (som tydligen va världsbäst på kyrkligt orgelspel). 

Nåja, den va iallafall härlig till en början då blandbanden gick varma i kasettspelaren om sommardagarna.

På ön i skärgården idag sprang jag även på den här fräsiga lampan. 

 

Släng inte gamla lampor alltså, du kanske behöver dem nån dag i en salig blandning.

Solig dag / Lufo