När min farfar och farmor gick ur tiden fanns ett helt hus att rensa ut. Dessvärre hade min samlarhjärna inte utvecklats helt då, så mycket saker gick förlorade till mitt förtret. Dock finns det en grej som jag hade vett att ta till vara. I städskrubben längst in stod ett skåp fyllt med farfars gamla verktyg och spikar. Jag övertalade min pappa att baxa ut det och dra på trissor, trots min unga ålder såg jag guldet och bestämde att den va min. Jag skurade, putsade och lackade även om pappa muttrade bränn, bränn, bränn varje gång han såg mig.
Det här har jag då aldrig ångrat. Herre min ge vad stuffa-undangrejer det sväljer.
Världens bästa förvaring som följt med mig sedan jag flyttade till Stockholm.
Nu står den i min hall och tar emot alla grejer jag inte vet var jag ska lägga när jag har bråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar