När min mormors bror flyttade till ålderdomshemmet blev det såklart mycket saker han inte behövde längre. Då hittade jag en prima radio i hans ladugård.
Den stod i fönstret och va full med
spindelväv och annat elände. Conserton va märket och den funkar väl
säkert inte tänkte jag. Men det gjorde den och gör än idag. Inte ett
enda sprakande hörs när man diggar loss i köket till allehanda melodier.
Dock fick jag hänga med tops och tandpetare ett bra tag. Den osade koskit och såg även ut som koskit.
Varje springa och vrå fick rengöras i 100 år kändes det som innan den såg dräglig ut.
Men
det var ju värt det när man vet att Stigs gamla radio fick en ny chans,
och fick med den chansen se annat än korumpor som diggar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar